Stödstrumpor och barnvagnar

Shit, jag tror humörsvägningarna har "kicked in". Den här vecka har jag varit på väg att börja böla flera gånger. Inte minst när jag kom hem och det stod en bukett blommor på bordet och en hälsning från älsklingen. Efter en riktigt tuff vecka (som äntligen börjar lida mot sitt slut) var det precis vad jag behövde.

Jag har skitont i vaden efter att ha fått världens kramp som inte ville släppa. Det händer allt oftare i tid och otid och jag antar att även det är en av graviditetens baksidor.

Tror dessutom att mina ben börjar svullna lite nu och när mamma började prata stödstrumpor kände jag mig hundra år gamal. Men jag antar att det kan hjälpa.

Jag har inte orkat blogga, facebooka eller knappt läst jobbmailen den här veckan och har därför tappat all kontakt med den yttre världen och mina vänner. Det är rätt tragiskt egentligen... Som tur är går jag samma kurs som T, annars hade jag nog blivit knäpp. Nästa vecka ska jag höra av mig jag looooovar.

Min förkyldning vägrar ge med sig...

Och lillebror hade knappt tid till att ses eftersom han också jobbat häcken av sig.

Det bästa som hänt på hela veckan var i alla fall att min snälla mamma orkade åka och köpa den barnvagnen jag ville ha. Nu är det klart!! Efter MYCKET övervägande, gämförande och funderande blev det en Emmaljunga i svart och sports carbon! Dessutom blev det billigare än vad vi hade räknat med! Nu vill jag bara att det ska bli jul så mamma och pappa kan komma ner så jag får se den!

Jag har tagit nya bilder på magen, men de får jag lägga upp här senare.
Nu är det sovdags, jag är helt slut...

På återseende