Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd.
Jag kommer inte att dö. Bara tuppa av lite pga av syrebrist och blodsmak i munnen. Men det får man väl ta när man inte sprungit sen... pre preg (herre gud, det är ju pinsamt länge sedan).

Jo, nu jäklar blir det jogging av efter magpasset på lunchen. Wish me luck!

Update: Jag överlevde med näppe!

Surkart

Aftonbladet tar verkligen priset. Sämre journalistik får man leta efter. I lördags var deras huvudnyhet byggnader som släktes ner inför "Earth Hour". Alltså bilder och bildtext på svarta byggnader. Hur kul är det att se? Eftersom byggnaderna var svarta såg man ingenting.

Sen kan man även undra varför BBCs web TV bara fungerar inom UK. Om man bor där, kan man väl se programmen på TV direkt. Det är ju vi i utlandet som vill kolla via webben.

Min kollerga låter som en häst när hon skrattar. Mycket irriterande!
Det finns mycket att irritera sig på såhär en måndagmorgon, men det får räcka för nu...

Medans vissa smyger i Afrikas djungeln efter gorillor och andra ligger på beachen i Dubai med en cocktail i handen, sitter jag på ett kontor med dålig luft och längtar bort. Bort till sol och värme. Dags att börja planera semestern känner jag. Vi har inte bestämt någonting. Fast självklart blir det skärgården i augusti då det vankas bröllop för storebror och hans donna!

Snart är det dags för hemfärd och mer arbete i trädgården i helgen. Lite grillning, lite umgänge med Ellas kusin och lite rugby.

På upptäcksfärd

Vi påtade lite i trädgården. Jag har sagt det förr, men nu ska det verkligen bli av; dammen ska bort och gräsmatta ska beställas och läggas. Dammen är nu tömd på vatten, grodor och salamandrar och ska tas bort i helgen. Men för att få plats med gräsmattan måste träd och buskar bort och för att fixa trädgården måste vettenledningen till baksidan lagas. Och innan det går att göra så måste rätt reservdelar köpas. Oh, vad kul det är att bo i hus!

Brottning

Mormor kom och blev genast nerbrottad på golvet!

Svenska våfflor

Härom veckan kom Emma över med sitt svenska våffeljärn så vi kunde avnjuta nygräddade våfflor. Det uppskattades även av Ella som åt med god aptit. Grädde direkt ur skålen var också
en hit!

Lite motion efter alla våfflor.

Ute sken solen och våren ligger i luften.

Home sweet home

Efter två ambulansturer till sjukhuset (på samma dag), evig väntan på akuten, två EEG scans, ett MRI scan, hundra blodprover och 11 dygn på barnsjukhus är vi ÄNTLIGEN hemma! Vi kom hem igår och vi var alla helt slut. Jag och Elle somnade och sov i flera timmar, medans Ryan tvättade all tvätt och bäddade rent. När klockan var nio på kvällen kunde jag inte hålla ögonen öppna längre utan somnade kvart över nio. Ella sov gott i egen säng igen! Det går inte ens att beskriva hur skönt det är att vara hemma och någolunda tillbaka till vardagen igen.



Eftersom de kom fram till epilepsi är vi nu utrustade med medicin som ska tas morgon och kväll (samt om det blir akut) och förhoppningsvis får hon inga fler anfall. Det var det värsta jag någonsin varit med om i hela mitt liv. Att ens unge slutar andas och blir blå i ansiktet och förlorar medvetandet önskar jag ingen. Den vård och service Ella fick på WKZ var helt otrolig. Hon kunde inte haft det bättre. Nu ska vi bara landa igen och göra ett par återbesök för blodprover. Men om en vecka borde vi vara tillbaka på jobb och dagis som vanligt.

Det enda man behöver när något hemskt händer är ens mamma. Och som tur är är hon inte dummare än att hon bokar en biljett illa kvickt och kommer hit! Imorgon landar hon, min lilla mamma, för att komma hit och se efter oss. Fan, ibland suger det verkligen att bo så långt från varandra.

Idag fångade vi dagen och var ute hela dagen, gick promenad utefter kanalen och njöt av solen och utslagna krokusar och tussilago. Tog en fika på uteserveringen medans Ella sov i vagnen. Tacksam över vad vi har.

Skönt att veta att vi har sådana underbara människor runt omkring oss som ställer upp. TACK!

Vasa Matte

En stor eloge till min älskade storebror som överlevde Vasaloppet och dessutom klarade det under 12 timmar! Du är nog bra trött i benen nu!

En vecka pa sjukhus

Det sags ju att det ar bra att skriva av sig, men jag ar ganska slut i huvudet nu. Vi har nu varit pa sjukhuset sedan i tisdags och far forhoppningsvis aka hem om ett par dagar. Vi har i alla fall tjatat sa mycket nu att doktorn gatt med pa att vi far ta Ella pa en kort promenad runt sjukhuset. Hon mar bra nu och behover komma ut. Det kryper i kroppen pa henne. I morgon ska vi traffa doktorn och forhoppningsvis fa lite svar pa prover. Det enda vi egentligen vet ar att EEG inte visade nagot kostigt och att hon maste gora en MRI scan nagon gang i mars. Da maste hon sovas ner, eftersom hon maste vara helt stilla i 30 min. Men som sagt, inte manga svar, men lakarna misstanker epilepsi.

Som tur ar har vi manga goda vanner som hjalper till att skjutsa, hamta, lamna och halsa pa. Annars hade detta aldrig gatt! Tack for allt stod!