...

Vilken jäkla skithelg. Bara för att man är ensam hemma med (några av) barnen så går allt fel. Som tur är förbarmade sig Emma över mig och bjöd in mig på middag. Jag fick hjälp med twinsen, mat i magen och kunde varva ner lite. På väg hem igen kände jag att jag var laddad med ny energi för att orka tills Ryan kom hem igen. Vi hann knappt innanför dörren förrän Maja började kräkas kaskader. Nu har hon gråtit, skrikit och kräkts i flera timmar och jag har precis fått henne i säng, men med tom mage. Under tiden sov Noah som en stock i bilbarnstolen, vilket var ju bra så jag hade tid med Maja. Men det betyder ju också att han kommer vara uppe halva natten. Om 3-4 timmar sådär kommer Ryan och lillebror, men de lär ju vara rätt trötta efter 20 timmar körning från Stockholm. Och inte nog med de, så saknar jag Ella så det det gör ont i magen.