30 March 2009

Jag kan springa, jag är inte rädd. Jag kan springa, jag är inte rädd.
Jag kommer inte att dö. Bara tuppa av lite pga av syrebrist och blodsmak i munnen. Men det får man väl ta när man inte sprungit sen... pre preg (herre gud, det är ju pinsamt länge sedan).

Jo, nu jäklar blir det jogging av efter magpasset på lunchen. Wish me luck!

Update: Jag överlevde med näppe!

2 comments:

Anonymous said...

Den enda som blev rädd var ju jag när du dök upp i raket fart bakom mig :-) Good jooob! Nästa gång springer vi tillsammans. T

Anonymous said...

Duktigt att springa! Ta det lungt bara, så att det känns bra, då är det större chans att det snart blir av igen.

Var beredd, om drygt en vecka dyker vi upp. Det ska bli kul att göra en rejäl utflykt och få träffa er. (inget aprilskämt)

Kram från pappa