Envis liten tjej

Trots att jag är hemma och inte jobbar så känns det ändå att det är fredag. Det är något i luften. Man blir på bra humör och känner sig avslappnad. Jag sitter här efter att ha gått en långpromenad med Ella och handlat middagsmat på vägen hem. Kent sjunger ur högtalarna och jag har precis gjort mig en kopp kaffe. Ella sover i vagnen på baksidan. Veckan har varit rätt tuff. Först skulle vi säga hej då till mormor och morfar och resten av veckan har Ella sovit jättedåligt. Hon är envis som jag vet inte vad och fullkomligt vägrar att somna. När hon väl somnat av ren utmattning vaknar hon efter tio minuter igen. Igår tog det tre timmar att lägga henne för natten. Sedan var jag uppe igen vi tre och vid sex. Men, men, det är väl så här det är. Det blir nog bättre.

Jag pratade med Stefan häromdagen och hans lilla Sixten sover minsann från tio på kvällen till sju på morgonen! Jag hoppas Ella också gör det när hon blir lika gamal. Jag längtar efter att få träffa lille Sixten. Han ska döpas i helgen i Sollentuna kyrka! Synd att vi inte kan vara där.

Vårat internet och telefon är helt paj. Förtillfället kan jag bara internetta på jobbdatorn på grannens internet nere i vardagsrummet. Jag kommer alltså inte in på någon hotmail tex. Får se om Ryan får ordning på det ikväll. Det är alltid strul när man ändrar något.

I onsdags var vi en sväng till jobbet för att visa upp Ella. Precis när jag skulle gå kommer min chef och frågar när jag har tid att diskutera när jag ska komma tillbaka till jobbet. VA? Tillbaka till jobbet?? Jag klämde precis ut en unge för en månad sedan, men visst kan vi börja diskutera jobb!! Jag kände smått panik och började nästan hyperventilera. Nej, jag går heldre igenom sömnlösa nätter och byter bajsblöjor hela dagarna än går tillbaka till jobbet just nu.

Vårfåglarna ute i trädgården överröstar Kent! Påskliljorna har slagit ut. Nu är det ta mig fanken vår!