25 skrikande ungar...

... har jag tagit hand om idag! I hela fyra timmar!! På jobbet hade vi ordnat en dag i gympasalen med fotboll, basket och självförsvar för barn som kommer från jobbiga hemförhållanden. De kom instormande alla på en gång, slängde av sig jackorna och ville börja spela. Det tog ett tag att organisera denna skara med ungar mellan 8-11 år. De fick namnlappar och sedan fotograferas och bli indelade i lag. Mitt lag började med en kurs i självförsvar! De sparkade och boxade med stora boxningahandskar på tills de var helt slut och sedan fick vi flytta vidare till fotbollen. Det tog ett tag att komma överens om vem som skulle spela i vilket lag men sedan var matchen i full gång! Jag la märke till att en tjej inte riktigt var med på noterna. Hon såg mest besvärad ut och såg inte ut att ha kul alls. Jag försökte prata lite med henne, men hon försäkrade mig om att hon tyckte om fotboll. De olika sessionerna var lite för långa och i slutet blev alla bara trötta och kunde inte koncentrera sig längre. Det var ett jäkla ståhej att hålla ordning på alla nio ungar i min grupp när alla sprang åt olika håll, en var törstig och en annan höll på att kissa på sig samtidigt!

Tredje grenen var basket. Vid det här laget var alla helt slut och allmänt griniga så det var svårt. Vi avsluatde dagen med att ge dem ett diplom med deras fotografi på samt en gruppbild som togs när de kom. En och en blev de uppropade och fick komma fram och hämta diplomet. De lös om dem. De var så stolta!

När vi skulle vinka adjö blev jag nästan lite blödig. Dessa stackars barn har hemska hemförhållanden. Många av dem har kriminella föräldrar som sitter i fängelse. Många hade prosituerade mammor. När skolan slutar kl 15 (och ännu tidigare vissa dagar) har de ingenstans att ta vägen. De hänger på skolgården tills det är dags att gå hem eller tills någon kommer och hämtar dem. Vissa hade fått låna storebrorsans gympabrallor som var fem nummer förstora för han hade inga egna. Många hade inga inneskor så de sprang barfota. Killen med byxorna var så söt. Han gick och drog i sina byxor och försökte vika upp dem, men de bara for ner igen. När han hade boxningshandskarna på sig kunde han inte vika upp dem så han kom till mig och bad om hjälp!

Dessa barn hade blivit speciellt utvalda av sina lärare på skolan för att ha varit riktigt duktiga eller för att de gjort något speciellt och belöningen var att komma till oss och spela fotboll! Kan ni tänka er att det kan vara en belöning att få spela lite boll och ha människor omkring sig som bryr sig om en för ett par timmar. Dessa barn förtjänar så mycket mer. Det var kul att få vara med och påverka, om inte mycket, så för stunden i alla fall! När bussen åkte iväg satt de alla med ansiktet tryckt mot rutan och vinkade till oss som galningar. Vi vinkade tillbaka och jag tror att fler än jag blev berörd av dessa underbara små vildingar! ;-)